Digital filmrestaurering är en teknik som används för att återställa och förbättra film från äldre tidsepoker. Digital filmrestaurering innebär att man använder digital teknik för att rensa upp, ta bort skador, och återställa färg och ljud på äldre filmer. Detta görs för att bevara dessa historiska kulturella artefakter för framtida generationer.

Digital filmrestaurering består av flera steg, beroende på vilken typ av skada filmen har. Vanliga skador som kan behöva åtgärdas inkluderar rörelseoskärpa, brus, kontrastproblem, färgförlust och skador på själva filmen. Varje skada kräver en annan teknik och strategi för att åtgärda.

För att genomföra en digital filmrestaurering krävs avancerad utrustning och teknik. Ett team av erfarna filmrestauratorer och tekniker arbetar tillsammans för att återställa filmen till dess ursprungliga skick. Detta innebär att man först måste digitalisera filmen och sedan bearbeta den med olika program och verktyg.

Efter digitaliseringen kan filmen genomgå en process som kallas färgkorrigering. Färgkorrigering används för att återställa de ursprungliga färgerna på filmen, vilket kan ha förändrats över tid. Denna process kräver kunskap om de färgpaletter som användes under filmens ursprungliga produktion, vilket gör det till en kritisk och exakt vetenskap.

En annan viktig del av digital filmrestaurering är ljudåterställning. Återställning av ljudet på en film är en mycket känslig process som kräver avancerad teknik. Det kan innebära att man tar bort oönskat ljud, som brus eller knaster, och att man lägger till eller förbättrar ljudspår för att uppnå den önskade ljudkvaliteten.